Personlig borgen ska krävas när kunden ber om avbetalningsplan. Efteråt är det för sent.

Ett konsultbolag hade avslutat ett längre uppdrag och var oense med kunden om slutfakturan. Parterna förlikades. Kunden skulle betala hundrafemtio tusen kronor i tre delar. Överenskommelsen bekräftades skriftligt av kundens styrelseordförande. Första delbetalningen kom. De två andra kom aldrig. Fyra år senare låg hundra tusen kronor plus ränta fortfarande ute, och kundbolaget hade bytt styrelse två gånger.

Typfallet är sammansatt av flera verkliga ärenden. Förlikningen var bra. Säkerheten saknades.

Avbetalningsplanen är ett erkännande och en varning

När en kund ber om att få betala i delar säger den två saker. Den erkänner skulden. Ingen ber om avbetalning på en faktura den anser felaktig. Och den berättar att kassan är svag. Ingen ber om avbetalning om pengarna finns.

Det första är bra för dig. Ett skriftligt erkännande av skulden är det bästa bevis du kan få, och det bryter dessutom preskriptionen. Det andra är en varning. Ett bolag som inte kan betala en förfallen faktura på en gång kan ha fler fordringsägare i samma läge. Om något av dem tröttnar först kan bolaget vara i konkurs innan din tredje delbetalning förfaller.

Just därför är avbetalningsplanen det enda tillfälle då du har något att byta med. Kunden vill ha tid. Du kan ge tid. Priset ska vara en säkerhet som överlever kundbolaget.

Två sorters borgen

Borgen betyder att någon annan än kundbolaget lovar att betala om bolaget inte gör det. Oftast en ägare eller en styrelseledamot, personligen. Reglerna finns i handelsbalkens tionde kapitel, och skillnaden mellan två former är avgörande.

Enkel borgen innebär att borgensmannen betalar först när det visat sig att bolaget inte kan. Du måste alltså först försöka få betalt av bolaget, ibland ända till konkurs, innan du kan vända dig till personen.

Proprieborgen innebär att borgensmannen svarar “såsom för egen skuld”, eller med lagens ord lika med gäldenären. Du kan kräva personen direkt när bolaget inte betalar, utan att först uttömma bolaget. Borgenären får kräva betalning av endera bolaget eller borgensmannen. Det är den form som ska stå i avbetalningsplanen. Orden “såsom för egen skuld” är inte formalia. De är hela skillnaden.

Har flera personer gått i borgen svarar de solidariskt, om inget annat avtalats. Du kan alltså kräva vem som helst av dem på hela beloppet.

Skriftligt, för bevisets skull

Lagen ställer inget tydligt formkrav på ett borgensåtagande. Det spelar ingen roll. Ett borgensåtagande som inte går att bevisa är inget värt. Domstolarna behandlar borgen som ett avtal där bevisningen avgör. Den borgensman som påstår att det fanns ett särskilt villkor måste kunna visa det. Den borgenär som påstår att borgen finns måste kunna visa det.

Så borgen ska vara skriftlig, med borgensmannens namn, personnummer och underskrift. Den ska ange vilken skuld den avser, till vilket belopp och att den gäller såsom för egen skuld. Ett löfte i telefon saknar värde. Och en borgensman kan inte byta ut sig själv mot någon annan utan ditt samtycke. Det är just den personen du har godtagit.

Vad som ska stå i planen

En avbetalningsplan som håller innehåller mer än datum och belopp. Den innehåller ett uttryckligt erkännande av hela skulden. Den innehåller dröjsmålsränta, som mellan företag är referensräntan plus åtta procentenheter enligt räntelagen. Den innehåller ett villkor om att hela restskulden förfaller omedelbart om en delbetalning uteblir. Och den innehåller proprieborgen från en person med egna tillgångar.

Det sista kräver att du tittar på personen, inte enbart på bolaget. En borgen från någon utan tillgångar är ett papper. En borgen från en ägare med villa, aktier eller andra bolag är en säkerhet.

Borgen skyddar inte mot allt

Här är det få känner till. Betalningar som ett bolag gör nära en konkurs kan under vissa förutsättningar krävas tillbaka av konkursboet. Det kallas återvinning och regleras i konkurslagens fjärde kapitel. En betydande betalning kort före konkurs kan bli återvunnen. Det gäller när bolaget var på obestånd och du hade skäl att förstå det. Då ska du betala tillbaka delbetalningen till boet.

En personlig borgen hindrar inte det. Återvinningen riktas mot bolagets betalning, och borgen är ett separat löfte. Det borgen gör är något annat. Om betalningen återvinns återuppstår din fordran. Då kan du kräva borgensmannen på nytt, direkt, om det är proprieborgen. Borgen flyttar risken från konkursboet till en person med egna tillgångar. Den tar inte bort risken.

Ytterligare en sak. Om borgensmannen är styrelseledamot i kundbolaget kan en betalning från bolaget ses som ett gynnande av just den personen. Betalningen minskar hans egen exponering. Det kan öka konkursboets intresse av att återvinna. Det är inget skäl att avstå från borgen. Det är ett skäl att veta vad den gör och inte gör.

Varför det ska ske nu och inte sedan

När kunden ber om tid är kunden i underläge. Den behöver ditt ja. Det är det enda läget i hela förloppet där du kan ställa villkor och få dem uppfyllda.

En månad senare, när första delbetalningen uteblivit, har kunden inget att be om. Den har redan fått tiden. Om du då kommer med kravet på borgen svarar den nej, eller inte alls. Och om bolaget hamnar i konkurs har du en oprioriterad fordran i ett bo som sällan ger utdelning. Under 2025 gick över tiotusen aktiebolag i konkurs i Sverige, enligt UC. Det är nivåer som inte setts sedan nittiotalet.

Det svåra är inte att veta

Alla som läser det här förstår logiken. Att kräva personlig borgen av en kund som ber om hjälp känns ändå hårt. Kunden är en person man känner. Den låter pressad. Att i det läget skjuta över ett papper med orden “såsom för egen skuld” är obekvämt. Det kräver att man håller i sitt eget beslut.

Det är där de flesta ger efter. Inte för att de saknar kunskap. För att ingen står bredvid och håller dem till beslutet just den dagen kunden ringer. Och när nästa kund ber om avbetalning är det samma sak igen.

Källor: Handelsbalk (1736:0123 2) 10 kap. Lexnova, rättsfallsreferat "Borgensåtagande kunde inte överlåtas" och "Borgensman ska betala fordran till bank". Räntelag (1975:635) 6 §. Preskriptionslag (1981:130) 5 §. Konkurslag (1987:672) 4 kap. 5 och 10 §§. Skatteverkets rättsliga vägledning om återvinning. UC, konkursstatistik 2025.