Ett osignerat avtal är inte ett saknat avtal. Mejlen, sms:en och beställningarna visar vad ni kom överens om.

Ett produktionsbolag med tre anställda fick en finansiär att lova pengar till en poddserie. Överenskommelsen var femtio tusen kronor per avsnitt. Avtalet mejlades över. Det kom aldrig tillbaka påskrivet. Finansiären satte in hundra tusen kronor efter första avsnittet. Han nämndes som sponsor i femton avsnitt. Sedan slutade pengarna komma. Ett år senare ville han kalla det en investering i stället.

Det här är ett typfall. Detaljerna är hämtade från flera verkliga ärenden och blandade så att inget går att känna igen. Mönstret är detsamma i alla.

Underskriften avgör sällan tvisten

De flesta tror att ett avtal utan underskrift är ett avtal som inte finns. Så är det inte. Ett avtal mellan två företag kräver ingen särskild form. Det kan ingås muntligt, i ett mejl, i en chatt eller genom att parterna börjar agera som om det gällde. Juristerna kallar det sista konkludent handlande.

Det som saknas när underskriften saknas är inte avtalet. Det är beviset. Och beviset går att bygga på annat sätt.

En del fordringstvister saknar ett påskrivet avtal. Det påverkar bevisläget, ibland mycket. Men överenskommelsen går att visa med mejlkorrespondens, sms, chattar och andra skriftliga utfästelser. Det gäller oavsett om tvisten hamnar i tingsrätten eller i en skiljenämnd. Bevisreglerna är i grunden desamma.

Det som räknas som bevis

Det starkaste beviset är sällan det mest dramatiska. En orderbekräftelse. Ett mejl där kunden skriver “kör på det”. Ett sms där någon bekräftar priset. En betalning som gjorts utan invändning. Ett leveransgodkännande i ett projektverktyg. Var för sig är de små. Tillsammans visar de vad parterna kom överens om.

I typfallet ovan fanns tre saker. Ett mejl med avtalsförslaget som aldrig besvarades med nej. En betalning som stämde med det föreslagna priset. Och femton publicerade avsnitt där finansiären nämndes vid namn, utan att han någonsin protesterade. Den som tar emot en förmån under ett år och tiger har svårt att i efterhand säga att inget var avtalat.

Ett vanligt misstag är att tro att beviset måste vara ett dokument. Det behöver det inte. En chatt där kunden skriver “ja, femtio tusen per avsnitt låter bra” väger tungt. En orderrad i ett system väger tungt. Det som väger lätt är det som saknar datum, avsändare och ordalydelse.

Det svagaste beviset är telefonsamtalet. En del större kunder vet det. En konsult sa så här om en kund med flera tusen anställda:

De tar i princip inga avtalsförhandlingar över skrift utan de ringer upp.

Konsult, uppdrag mot storbolag

Det är ingen tillfällighet. Det som sägs i telefon finns inte.

Tvisteklausulen ingen läste

Om det finns ett skrivet avtal så finns det ofta en tvisteklausul längst bak. Den bestämmer om en tvist ska avgöras i allmän domstol eller genom skiljeförfarande. Står det ingenting gäller tingsrätten, med hovrätt och Högsta domstolen som nästa steg. Står det skiljeförfarande är det en skiljenämnd som dömer, bakom stängda dörrar och mot förskott.

Den klausulen spelar ingen roll för vad du måste kunna visa. Men den spelar stor roll för vad det kostar att visa det. Läs den innan nästa avtal undertecknas.

Därför misslyckas de flesta som försöker själva

Nästan alla vet att skriftlig bekräftelse är bättre. Få håller rutinen. Skälet är inte okunskap. Skälet är att ingen på bolaget står och håller en till beslutet vecka efter vecka. Säljaren vill inte verka misstänksam. Projektledaren har fullt upp. VD:n litar på relationen. Och den dag det behövs sitter beviset i en mejlkorg som tillhör någon som slutade i våras.

Varje månad utan skriftlig bekräftelse är en månad där minnet bleknar och personal byts. Det kostar ingenting den dagen. Det kostar allt den dag kunden bestrider. Det är då det börjar sitta i kroppen. Kvällar vid datorn, på jakt efter ett mejl som borde finnas.

Källor: Lexnova, expertkommentarer om passivitet, lojalitet och konkludent handlande. NJA 2002 s. 630. NJA 2018 s. 171.